Loggbok för S/Y Albatross 2002-08-16

Loggbok för S/Y Albatross 2002-08-16

 

Datum 2002-08-16 2002-08-17
Rutt Arklow
Position 52 47 600 N
06 08 200 W
Väder Sol/Regn 

20

SW 1-17 m/s 

1000 mmbar

Distans
Erfarenhet Landsbygds orterna är gemytligare än Dublin. Speciellt Arklow som är en verklig pärla.

Fredag morgon, vinden och väder prognosen är inte till vår fördel. Det är till att vänta på bättre väder.

Från en klarblå himmel lyste solen, cyklarna lossades.

Då jag frågade hamnkapten om storleken på the city. Kom svaret att Arklow inte var någon city, det är en town. Har tidigare ej förstått skillnaden mellan city och town. Nu fick vi förklaringen. För att benämnas city skall orten ha en biskop, övriga städer som inte har detta kallas town.

Arklow ligger på en bergsluttning med en huvudgata, med mängder av små butiker och pubar. Byggnaderna är färgglada och prydda med frodiga blomsteruppsättningar. Staden har tiotusen invånare och tjugoåtta pubar …. !!! ???

Här lever och umgås folket på pubarna. Några fester hemma i bostaden förekommer inte. Publiken är mellan 15 och 100 år. Alla är vänliga och öppna. Varje pub har levande musik minst tre dagar i veckan. Här spelas det Irländsk Country Music.

På andra sidan floden ligger det en större fiskehamn. I Macmillan almanackan var det tydligt utmärkt att det var förbjudet att förtöja fritidsbåtar där.

Vi cyklade runt i hamnen och här låg många småbåtar. Tom Cunliffe tankade diesel, här var den billig 0,20 € per liter. Tom hade flyttat över båten för hamnavgiften var en femtedel av vad det kostade på marinan.

Vi sökte direkt upp hamnkaptenen Peter. En äldre gentleman i åttio års ålder. Hamnkontoret var proppfullt med äldre sjöfartsprylar ett riktigt museum. Här satt vi och språkade. Peter hade under andra världskriget utbildat sig till lots. Då kriget tog slut i mitten på fyrtiotalet hade det förbrukats många lotsar. Han tog då jobb i Skagen, stannade där i fyra år.

Efter någon timme fick vi ok på att förtöja i hamnen, till ett billigt pris. Som Peter utryckte sig ”vi är en offentlig inrättning och skall inte tjäna pengar till skillnad från den privata marinan”. Senare på eftermiddagen flyttade vi över båten, för att spara på våra marinakostnader.

Då vi ånyo hade förtöjt båten blev vi inbjudna till Tom Cunliffe. Båten är en riktig skuta, med en hundra årig originalinredning från ett nerlagt varuhus i Liverpool.

Familjen med hustrun Rose och dottern Hanna har under en tre månaders färd besökt Lofoten i Norge. Tom är författare och Rose korrekturläsare. Han har skrivet många bra böcker reseskildringar, båtliv, navigering och en speciellt bra bok i astronomisk navigation.

En fantastisk reseskildring som vi vill rekommendera:

Good vibrations
Coast to coast by Harley
ISBN 1 84024 113 6

Första gången som Tom och Rose gav sig ut för att långsegla var i tjugofyraårs- åldern. Med 50 pund på fickan bar det i väg till Brasilien, fyra år senare återvände dom med sjutio pund i börsen. En livsnjutare som nu har passerat femtiofem år.

Se Toms Website:

www.tomcunliffe.com

Under eftermiddagen cyklade vi runt i byn utmed kustlinjen. Här låg ett stenbrott som vi rullande in till. Där träffade vi Allan Clark som var ansvarig för Road Stone. Det bröts Kvartsit som bland annat exporterades till Tyska Autobahn, där stenen blandades in i ytskiktet.

Allan gav oss en intressant förvisning om hur berget bearbetas till de olika fragmenten. Uppe på ”The Hills” runt Arklow byggdes det hundra eleganta villor. Vilka byggmetoder används här? Även här gick vi runt på bygget. Vilken skillnad från de svenska byggmetoderna.

Bygget såg ut som en sämre soptipp en fruktansvärd röra det murades och allt slabbades ner. Isolering, ja vad är det? Installationerna formligen kastades in i mellanbjälklag och väggar. Slutprodukten såg dock fin ut. Allt går att dölja med bra ytskikt.

På kvällen tog vi en pubrunda och löste alla världens problem, tillsammans med Tom.

Då träffade vi Egon som Tom hade examinerat i astronomisk navigation för tjugo år sedan. Egon hade kört i tentorna några gånger på grund av språkproblemen.  Världen är liten och det var ett kärt återseende.

Egon är tysk och uppväxt i Bonn. Tillsammans med sin fru Jeanette besökte dom Irland för tjugotvå år sedan. Båda blev så förtjusta i landet och staden Arklow. Det var ett lät val att flytta.

Till Arklow kom två tyskar som inte visste vad dom skulle leva på. För sjutton år sedan startade båda ett bageri. Utan några som helst kunskaper i bagaryrket. Att baka ett gott tyskt bröd till Irländarna har varit en framgångsrik affärsidé. Rörelsen rullar på med tre anställda och med brödförsäljning i egen butik och till återförsäljare Dublin. Allt är möjligt då man har ett klart och tydligt mål, med lite engagemang kommer man långt. Vi blev alla inbjudna till Stoneoven Bakery för ett studiebesök under lördagen.

Med en stor entusiasm från Egon, blev vi upplärda i baktekniken för att baka 100% Pure Rye Bread. Här bjöds vi på lunch med alla brödsorterna som tilltugg. Då vi lämnade bageriet vandrade vi hem med bärkassarna fulla av nybakat gott tysk bröd. Nu hade vi bröd till vår färd mot Spanien.

Under lördagen drog det fram ett kraftig regn med sydöstliga vindar på byar upp till 18 m/s. Skönt att vara i hamn. På lördagskvällen blev det knytkalas på Albatross med familjen Cunliffe och bagaren Egon med sin fru Jeanette.

Under söndagen skulle det komma ett väderskifte. Ett högtryck var under tillväxt mellan Azorerna och Irland. Vi beslutade att gå till Spanien på tidig söndagsmorgon.

Förhoppningsvis kunde vi få en bra seglats över Biscaya.

 

Share

Leave a Reply