Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-14

Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-14

Datum 2003-01-14 2003-01-14
Rutt Crown Point, Store Bay, Tobago Plymouth, Great Courland Bay,
Position 11 10 000 N
60 50 900 W
11 12 700 N
60 46 800 W
Väder Sol 

32

O 2-17 m/s 

1125 mmbar

Distans 18
Erfarenhet Befolkningen på Tobago är mycket vänliga och hjälpsamma. Med de enormt små resurserna som dom har att tillgå är dom flesta lyckliga och levnadsglada.

Tisdag morgon och vi simmade som vanligt in till sandstranden i Store Bay för att köra vår morgongympa. Efter att vi spisat vår frukost lättade Albatross ankar för att segla till Plymouth, som ligger vid Great Courland Bay.

Det kan synas som en kort seglig på kartan, men för att gå norr över måste vi passera Buccoo Reef, ett långt och mäktigt rev som sträcker sig några mil ut till havs.

En nordostlig vind svepte in över Store Bay och vi fick kryssa ut till öppen sjö.

Då vi passerat Buccoo Reef  kunde vi skymta Great Courland Bay med sin långsträckta sandstrand och den böljande grönskan som kokospalmerna och undervegetationen skapade.

Senare under eftermiddagen kryssade vi in i Great Courland Bay utanför Plymouth.

I viken kryllade det av fisk, vattnet formligen kokade på vissa avsnitt. Sjöfåglarna låg och guppade så förnöjsamt, såg mätta och belåtna ut.  Var det någon som var hungrig tog fåglarna en flygtur och botaniserade i det rika skafferiet.

Flera hundra graciösa Pelikaner satt på reglingen på de små robusta fiskebåtarna som låg akter förtöjda med sina strandlinor. Flera Pelikaner flög strax ovan vattenytan, så nära att vingspetsarna strök vågtopparna, då fågeln såg en fisk öppnade hon sin stora ”lastlucka” och vips så var näbbet fullt med småfisk.

Pelikanerna jagade även sin fisk från högre höjd då dom glidflög med sina stora vingar fullt utspända. Då dom upptäckte en smarrig fisk girade dom tvärt och dök rakt ner i vattnet och fångade fisken. Strax efter då Pelikanen skulle glufsa i sig sin lunch så landade de minde fiskmåsarna på Pelikanens huvud och stack direkt sina näbb ner i Pelikanens stora munöppning för att själva tjuva till sig ett skrovmål.

En underhållande syn med alla dessa fåglar som fiskade.

Då vi förankrat vår Albatross tog vi dingen in till stranden och promenerade upp till byn Plymouth. Byn ligger vackert på en klipphylla ovanför vår ankringsvik, där Fort James fyra kanoner är riktade ut mot öppet hav.

Plymouth var den första engelska staden som intogs på Tobago från Holländarna 1628. Här byggdes det då en befästning som fick namnet  Fort James och bemannades av 50 engelsmän.

Senare intogs fästningen av 25 fransmän. Som en natt seglade in och förde ett förskräckligt oväsen då dom fyrade av sina ”kanoner”.  På morgonen kom dom i kontakt med den engelska kommendanten och berättade för honom att hans situation var hopplös, för att den franska styrkan bestod av tusentals soldater. Den engelska kommendören som ännu inte hade fått sitt morgonte gav sig då direkt till den franska  25 manna styrkan.

Hela fästningen är idag en utmärkt bevarad fortifikatorisk anläggning med välansade gräsmattor som en flock välmående får betar av.

På denna klipphylla ligger även Plymouth idrottsarena med en fotbollsplan, två basebollplaner och en tennisplan. Allt är välskött och byggt i kraftiga smaklösa betongkonstruktioner.

Det syns tydligt att Tobago har varit under ett kommunistiskt styre under en del av sjuttiotalet, då det storsatsades på skolor, idrottsanläggningar och små parker med sterila betongsoffor. Dessa anläggningar känner vi igen från de som byggdes inom östblocket i Europa på denna tid.

Varje dag några timmar före solnedgången då kvicksilvret krupit ner någon grad, samlas alla byns ungdomar i åldrarna tre till tjugofem och spelar fotboll och basket. En trevlig underhållning att beskåda fotbollsmatchen med fyrtio spelare på plan och med ett par flygande målvakter. Det var stört omöjligt att följa med i deras konversation på plan, en speciell lokal slang engelska pratades.

Byns alla hus var byggda på tomter som låg väl ordnade i kvarter och där de öppna betonggjutna avloppsdikena bildade fastighetsgräns. Husens byggnadskvalité var det lite si och så med från riktiga plåtruckel till välmående familjehus.

Vi stannade utan för ett litet trähus och lyssnade till konstiga ljud likt en inbrottslarmsiren och ett kluckande ljud från dikesrenens gräsbevuxna sluttning.

Direkt kommer det ut en dam och frågar vad vi funderar på, då vi svarade,

–         Vad är det för speciella ljud?

Hon svarade omgående,

–         Det är våra grodor som har kvällskonsert

Nu kom resten av familjen ut från den entrédörren som var den enda i detta lilla hus på cirka 20 kvadratmeter. Familjen bestod av åtta barn i åldrarna tre till sjutton och mamman som hette Cynthia Gardinen berättade att även hennes sonhustru med sitt ettåriga barn bodde i uthuset som låg strax intill ytterdörren.

Alla verkade lyckliga och välmående, propert klädda med enkla och färgglada kläder. Cynthia var fortfarande ogift trots att hon fyllt trettiofem år nyliggen och hon var inte så säker på att hon i framtiden skulle gifta sig med barnens far som sällan kom hem till familjen.

Janne tog många bilder av barnen och dom var mäktigt roade av att direkt se bilderna på kamerans monitor.

Tänk vilket trolleri!

Vi lovade att sända bilderna med posten och promenerade vidare ner i bygatan.

Där hundratal höns trippade fritt omkring, en del med nykläckta kycklingar och med en färggrann och ståtlig tocke som stolt övervakade och vaktade sina höns.

Cynthia berättade att ville dom ha en höna till middag så tog dom ett unghöns från gatan och nackade. Hönan koktes i en vattenlösning som bestod av rivet fruktkött från kokosnötter. Den kokosspetsade buljongen användes till all matlagning för att koka  kött och fisk.

Sänd gärna en hälsning från Sverige till familjen med adress:

Family Cynthia Gardinen

Chatham Street

Plymouth

Tobago

Det som oroade Cynthia mest var att för närvarande hade alla barnen fria läroböcker och skolmat. Denna förmån var det på förslag om att avskaffa och med hennes lilla ekonomi så kunde hon inte klara av att stå för dessa kostnader.

Hon arbetade några nätter i veckan på ett hotell som nattreceptionist med en timlön på 3,50 TT-dollar i timme, motsvarande drygt 5 SEK.

Denna varma och behagliga kväll avslutade vi med att inta en kall pilsner i byns lokala pub som låg mitt i byns gatukorsning och kantrades av små enkla träbänkar där byns fritidskommitté satt och beskådade de välväxta damerna som tog sin kvällspromenad.

Share

Leave a Reply