Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-17

Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-17

 

Datum 2003-01-17 2003-01-18
Rutt Parlatuvier Bay, Tobago Charlotteville, Man O´war, Tob
Position 11 12 700 N
60 46 800 W
11 18 200 N
60 39 300 W
Väder Sol 

30

O 5-15 m/s 

1123 mmbar

Distans 14
Erfarenhet

Då solen låg strax under bergsryggen i öster steg vi alla upp för nu skulle vi vittja fångsten i vår Lobsters tina.

När vi försökte att lokalisera vart tina låg, intill den stora bergsskrevan som stupade ner i havet, spanade vi alla förgäves. Den tomma vattenflaskan som vi använt som  boj till tinan hade försvunnit.

Skam den som ger upp så lätt, vår egenhändigt tillverkade bur skall vi inte förlora så lätt. Charlotta och jag dök i det morgon ljumiga vattnet och simmade bort i riktning där vi igår kväll hade sänkt ner vår välagnade Lobsters tina. Här ytspanade vi genom att snorkla fram och tillbaks. Sikten i detta friska havsvatten är bra, upp till femton meter.  Efter några minuters spaning så djupdyk Charlotta ner till cirka femton meter, den rödvita förankringstampen hade hon skymtat på den steniga havsbotten.

Oj, vad vi blev glada då hon kom upp med tampen till ytan.

Janne och Max låg då med dingen strax över där vi simmat runt och dom kunde med lätthet hiva upp tinan till ytan. Men buren var tom inte en Lobsters hade irrat sig in och alla de läckra spanska sardinerna var uppätna.

Troligen var det någon ”locals” som hade lossnat förankringstampen från bojen under natten, som inte gillade vår fiskemetod.

Då vi ätet en god frukost i sittbrunnen, fick vi ett snabbt uppbrott. Albatross hade börjar dragga och drev med hjälp av de kraftfulla havsströmmarna  ut mot de ytliga grunden som omgav  vår ankringsvik. Snabbt fick vi igång  motorn och vi fick henne åter på en säker plats där vi kunde ta upp den  fyrtiometer långa ankarkättingen som vi lagt ut.

Efter att ha satt segel gick vi på nordostlig kryssbog mot vårt nästa mål, Charlotteville där vi skulle ankra i Man O´war Bay. Dyningarna var här höga och långa det märktes tydligt att nu närmade vi oss nordspetsen på Tobago och Atlantens sjö svepte in utan något land som läade.

Vi försökte på vår pinnkryss att hålla upp mitt i mellan Sisters Rocks och Brothers Rocks. Dessa vatten är välkända för bra dyk områden med sitt fiskrika vatten och här simmar bland annat den beryktade Hammarhajen.

Kring dessa småöar kretsar de lokala fiskarna i sina små öppna fiskebåtar, inte mycket större än 15 foot, med en femtiohästars utombordare alla av fabrikatet Yamaha.

På styrbord och babord sidorna har dom monterat en lång bambupinne som håller upp de två fiskelinorna. Totalt fyra linor har dom utlagda och agnar dessa med färggranna bleckfiskar.

Två av betena ligger ytligt och de övriga har försetts med blyvikter på ett par kilo. Dom rusar fram med en fart på cirka nio knop, där står fiskaren stolt och håller sig i styrpinnen till motorn.

Fångsterna består i huvudsak av King Fish och Tonfisk. All fisk försäljs på den lokala marknaden där man kan köpa färsk Tonfisk till ett pris av cirka 26 SEK per kilot. Här är fisket i balans med naturen, det förekommer inte något rovfiske.

Snart skymtade vi Charlotteville som låg väl skyddad av stora omgivande berg med välmående tropisk djungel som så frodigt växter på dessa bergssluttningar. I ankarviken låg det ett trettiotal segelbåtar för ankar. Viken var djup och vi la ut drygt sjuttio meter ankarkätting.

I Charlotteville har tiden stått stilla i många år ett kraftig lugn vilade över denna by, med en bygata där de flesta handlarna hade sina ”hodder”. Färggranna och enkelt ihopspikat virke med ett håll i väggen där det salufördes grönsaker och kolonialvaror.

Längre upp i byn låg skola, sjukvårdscentral, bibliotek och polisstation i väl underhållna och enkla byggnader.

Polisens slogan var väl synlig på fasadskylten: ”För ditt skydd och service”

På fredag kvällen tog vi in oss till sandstranden där vi anslöt till ett Beachparty.  Det var en stor engelsk segelbåt där ägaren bjöd sin besättning på kalas, den tio man starka besättningen festade glatt. Ägaren hade engagerat några ”locals” som grillade kyckling och spelade karibisk Reggae.

Vi fick nyttja deras grillglödd för att tillaga vår nyfångade King Fish.

Janne hjälpte chefen för ”locals” att hämta mer Beer i nästa by på andra sidan berget. Efter någon timme kom dom tillbaks med en välfylld dinge full med Stagbeer.  Ett bra öl som har följande slogan: ”A Mans Beer”

Tidig lördag morgon hade Charlotta packat sin enkla packning ryggsäck och väskan med dykkläderna. Nu var det tid att ta farväl till Charlotta. Hon skulle mönstra på den norska båten S/Y Galadriel. En båt som var lika stor som Albatross men med nio ungdomar ombord från Norge. Som skepparen Finn Erik Einarsen sa:

–         Det finns alltid plats till en till ombord på vår båt.

Se webb: www.sy-galadriel.com

Charlotta skulle segla med dom till Grenada för att därefter försöka få lift med en annan båt som kunde ta henne vidare upp till St. Lucia.

Vi vinkade alla farväl till Charlotta och önskade henne lycka till på resan och med sina universitetsstudier på lantbruksuniversitet Ulltuna i Uppsala. Alltid lika ledsamt att skiljas från en bra besättningsmedlem.

Charlottas kommentar från sin seglats med Albatross:

En månad har runnit iväg som smör i solsken.

Det har varit en oförglömlig tid.

Inte bara jul och nyår har jag tillbringat med grabbarna på  Albatross, vi har också delat dykning, morgongymnastik, dueller med  marknadsknallar, nattsegling, strandgrillning och fortroliga, mer eller  mindre djupa samtal om kärlek och andra essentiella frågor.

Jag är berikad.

Under lördagen tog vi oss över till den östliga delen av Tobago, Speyside, som har fritt hav ut till Atlanten.

Att ta sig in vattenvägen till byn är riskfyllt, hela viken omgärdas av många grund som ligger ytligt i vattenbrynet. Här är ett eldorado för dykning på alla dessa stenrev.

I det yttersta öbandet ligger ön ”Little Tobago or Bird of Paradise Island”. Hela ön är idag nationalpark och det går endast gejdade turer ut till ön. På ön finns det endast ett äldre hus som bebodds av en förmögen Amerikan.

Här bodde tidigare även författaren Hemingway, som lär ha skrivet en av hans berömda böcker på denna ö. En riktig paradis ö.

Inne i viken ligger det kända lyxhotellet Spey Inn. I denna by syns det tydligt att den amerikanska turismen kraftigt har gått ner, till i princip noll. Det känns tomt och ödsligt på bygatan.

På kvällen intog vi tre en god middag ombord på Albatross, som Janne med sin goda kocktalang väl smidde ihop. I morgon skall det bära söder över igen. Max kommer att flyga hem på måndag.

Så här gick det för Charlotta på sin fortsatta färd till St. Lucia.

Mail till Albatross, från Charlotta på St. Lucia:

HEJ!

Detta är flickan med, om inte guldbyxorna sa i alla fall enorm flax. Överfarten till Grenada gick väldigt fint. Vi gick faktiskt inte från Englishmens Bay förrän på söndag eftermiddag för att vi skulle komma in till Custom och Immigration på måndagen när de var öppna. Väl där hade jag den osannolika turen att stöta på precis rätt person i form av en profisionel skeppare som ett par timmar senare skulle avsegla med en båt som skulle levereras upp till Tortola.

Jag log mitt sötaste leende och omedelbart bestämde han sig for att ett snabbt stopp i Saint Lucia inte skulle inverka alltför negativt på hans tidsschema, och för den delen så var han faktiskt i behov av hjälp med styrningen eftersom båten, en 50- fots Bennetau, inte var utrustad med autopilot.

Jag måste säga att båten även i övigt hade en hel del att önska, men den tog mig i alla fall hit.

Share

Leave a Reply